För länge sedan, speciellt inom den katolska världen, var det munkar och nunnor som gav sig iväg på pilgrimsvandringar. I forna tiders religioner var det vanligt att mest män, men även kvinnor, gav sig iväg från världen för att finna Gud. De var eremiter och heliga män och kvinnor som sökte Gud och visdom för att hantera välden bättre än förut. Något i deras inre liv bad dem fara och det gjorde de. Om de fann något så återvände de och sökte sig till kyrkorna eller andra heliga platser där de kunde bli lärare för andra som sökte visdom.
Ålderdomliga kulturer har alltid haft präster och prästinnor som människorna trodde hade en bättre kontakt med något högre än de själva, som de kallade Gud, gudar eller gudinnor. Det är något i människan som kräver uppmärksamhet för det profana, för visdom, för lärdomar om livet och dess mening. Dessa krav från det inre livet har fått många människor att lämna allt för att ge sig iväg på en lång vandring. Ibland har vandringen haft ett uttalat mål, en plats dit vandraren ska ta sig innan hen återvänder till utgångspunkten igen. Ibland har vandraren bara gett sig iväg utan att ha en bestämd plats att gå till men inte varit utan mål för det. Målet har istället varit att återvända först när det inre målet blivit uppfyllt. Vad det inre målet varit har alltid varit personligt men för det mesta förknippat med personlig utveckling och hoppet om a
tt komma i kontakt med den Allsmäktige.
Dessa krav om inre utveckling har inte varit det enda skälet till varför en person gett sig iväg på en pilgrimsresa. För många människor inom de flesta religioner har skälet till pilgrimsresan varit botgöring för begångna synder eller svår skuldkänsla för något.
Den moderna pilgrimen är oftare en vanlig människa som inte är så religiös som föregångarna varit genom historien. Idag är skälen till pilgrimsresor väldigt olika. Man kan vandra av religiösa skäl eller för att söka bot så som alltid förr men numera handlar pilgrimsresorna lika ofta om att bara hitta sig själv eller vandra för strapatsernas skull och formens skull eller för att se om nya tankar och idéer dyker upp under vandringens gång.
Människan har andliga och själsliga behov och behov av fysisk aktivitet vilka den moderna människan kan ha svårt att tillfredsställa på en och samma gång. Man kan gå i kyrkan men där rör man inte på sig och man hinner inte samtala med alla man vill. Då kan en pilgrimsresa vara just en sådan andlig vandring där en person kan få anstränga sig fysiskt, gå i tystnad och fundera på saker och ting, eller gå tillsammans med andra i djupa samtal om existentiella frågor som kan intressera människor i vissa skeden i livet.