Om man tänker sig att människor var bofasta, för det mesta, de senaste århundradena och att vissa var kringresande av olika skäl, så skiljde sig pilgrimer från andra så kallade lösdrivare. Pilgrim kommer från ordet peregrinus som det heter på latin med betydelsen främling. Och så var det då och så är det nu. Pilgrimen är på resa genom en särskild pilgrimsled som används bara till pilgrimsfärder. Och Pilgrimen kommer inte tillbaka utan är en främling. Det kan hända att pilgrimen är en främling där hen går fram men ofta är pilgrimen också en främling för sig själv och vandringen är en vandring in mot varandets centrum.
På pilgrimsvandringen möter pilgrimen helt nya människor och upplever nya saker både i det inre och det yttre.
Många söker lugn och ro, att hitta harmoni efter att kanske ha stressat alltför mycket o
ch alltför länge. Den långsamma färden går framåt hela tiden och man hinner se och uppleva både gräset och stenarna och träden vid vägkanten. Naturupplevelsen är intensiv för dem som vill ha det.
Vissa dagar kan vandraren njuta av höga höjder och fin utsikt över landskapet och andra dagar går färden genom skog och äng på lågland. Det går också att söka sig till landskap som man längtar efter. För någon är skogen just det som skänker ro och vila medan någon annan vill se vidder och att ögat får vila långt bort i horisonten. Vädret är en annan faktor som påverkar vandraren hela tiden. Om man förr aldrig älskat att prata om vädret så kommer man att uppskatta just väderprat med andra efter en pilgrimsvandring. Det är just vädret som får en människa att känna att hen lever. Regnet i ansiktet, solen som skiner, motvind, medvind och en lätt sommarbris med fågelkvitter är element som är ljuvliga, även då det åskar.